Ett svårt beslut

tog jag idag.

Nala har fått somna in efter 12,5 år.

Hon mådde inte bra, kissade inne och var inte helt ok.

Men det gör et ju inte lättare ändå.

Jag har haft henne en stor del av mitt liv

och att dessutom behöva ta detta beslut när man är gravid.

Har haft panikattacker hela morgonen så jag klarade inte av att följa

med till vetrinären utan mamma och Björn fick åka.

Hon älskade att gå till den vetrinären och hon visste vad som väntade så det

gick lungt och stilla.

Hon la sig självmant hos vetrinären och väntade på det som skulle ske och hon har följt mig som en svans hela morgonen och tittat på mig precic som hon velat säga att det var ok och att det var dags.

Nu är det bara att försöka gå vidare med.

Nala du kommer vara saknad.